2oo7

när 2oo7 började var jag arbetslös, men bara några dagar in på mitt tjugonde levnadsår var jag på mitt livs första anställningsintervju. å trots väldigt nervositet gick det bra och bara några dagar senare började jag jobba på coopet. därmed fortsatte även pendlandet finspång-norrköping, något som alla andra än jag själv tycks ha problem med... jobbet på coopet är oftast trevligt men kan också vara rent ut sagt förjävligt. det är i vilket fall som helst, inte minst, ett jobb som är lärorikt och helt okej att gå till - men inte ett jobb jag vill stanna på hela livet.

veckan efter jobbstart fyllde jag tjugi och fick ett grattis på systemet vilket jag var otroligt nöjd med. vintern fortsatte med mycket innebandy och en avslutad serie som vi, till min stora besvikelse, inte fick avsluta som segrare. så i april åkte vi till åland och dränkte våra sorger - eller bara hade helt otroligt roligt! personligen avslutades säsongen inte så snyggt då jag bokstavligt talat fick matilda in my fejs! jag blev dunderspöad av vår målvakt rent poängmässigt, det var jag inte lika nöjd med. men jag har sagt det förut och säger det igen, jag är glad när jag och tilda har samma färg på västen..

sommaren gick den med, med jobb och inget vidare väder. tom friade till jenny så i sommar blire bröllop på gotland. jag längtar redan nu! min egna semester blev harö två gånger, vilket verkligen duger åt mig.

sen kom hösten, den jävla hösten, som jag tog mig igenom även i år. fortsatt mycket jobb&innebandy. jobb som förstörde innebandyn. jag blev back, men har på senare tid hamnat där jag en gång började hemma i(?) aluceum, som forward.

så. i slutet av 2oo7; jobbar jag fortfarande på coop, spelar jag fortfarande mina hemmamatcher för kfum i f13, bor jag fortfarande i finspång & tycker fortfarande att jag har de bästa bönorna i världen.

det blev inte så mycket, å det som blev var innebandy. men det bjur jag på, det är ju typ mitt liv. välkommen tjugihundraåtta!