hejdå innebandy.

set kanske är lite fel att säga hejdå i och med att jag senast igår var och tittade på warberg, vilket jag hoppas blir fler gånger. men, jag har tagit ett beslut om att sluta innebandy. efter innebandy- och filmtittande satt jag hos jennifer igår och sa min mun rakt ut jag ska sluta med innebandy. jag sa det inte, men min kropp sa det. så satt jag och diskuterade med mig själv ett tag, och kom fram till att det bästa var att lägga klubban i fodralet. jalle fall för den här gången.

jag började spela innebandy när jag var 14 år. finspångs damlag kan inte ha varit mycket att hänga i julgran då eftersom jag fick spela division 2 efter bara en match i b-laget. det blev några år där. och uttagen i distriktslag som det året spelade sm här i karlstad. hade inte lika bra koll på stan då. vi bodde på kasernhöjden, åt på karolinen precis bredvid tingvalla ip och la en snigel i stefan hedlunds väska, haha.

sen flyttade jag söderut till växjö och hamnade i vst-99 och därmed uppslag i smålandsposten, ha! efter en tung höst kom håkan tillbaka till vöikers som vi hade bytt namn till. det kunde nog inte ha blivit bättre för min del. en tränare som trodde på mig och lät mig spela. vi höll oss kvar i ettan det året, året efter blev det rakt ner i tvåan som vi mitt tredje år vann överlägset. jag får erbjudande rätt vad det är att komma tillbaka till vöikerströjan där nu håkan är tillbaka efter två år i herrlaget. han säger att den sista tröjan en spelare får ta, det är min #17 det.

efter studenten flyttade jag hem och hittade till kfumtröjan. första året i kfum är nog min bästa säsong tillsammans med mitt sista i växjö. jag var besviken över att vi inte gick upp i ettan, och stod för det. förra året var väl skapligt men inte mer, hade gärna lämnat efter en bättre säsong. men så äre, det blev karlstad och efter några träningar med skattkärr blir det ingen mer innebandy. jalle fall inte för nu.