häromdan skrev jag att jag va nära att skriva "kateter" istället för "kateder", och det roligaste var att under vårt seminarie igår berättade en i min klass (som dessutom har, ehm, väldigt rolig dialekt) att "...sen ställde han sig på katetern och..." hahaha! jag försökte hopplöst söka stöd hos nån annan i klassrummet som kunde skratta lite med mig men ingen tycktes ha märkt det. frågade min studiegrupp sen men de hade inte tänkt på det (så intressant va det han berättade om....).
i alla fall. detta var jag tvungen å ringa till mamma å berätta för jag visste att hon skulle tycka det va lika kul som jag. och så kom jag att tänka på när hon gick på högstadiet och fick gå ut ur klassrummet vid ett FLERTAL tillfällen för att hon inte kunde skuta skratta. moahaha, nåt har jag nog ärvt av min mamma i alla fall. förutom envisheten:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar